Arbetstidslagen skyddar även högre tjänstemän

Arbetstidslagen kräver uppföljning av arbetstiden. Arbetstiden mäts för att längden på arbetsdagarna ska vara skälig, för att arbetstagarna ska hållas arbetsförmögna och få den ersättning de förtjänar för långa arbetsdagar. Lagen stöder sig kraftigt på arbetarskyddet.


Lagen utgör en ram för arbetet

Arbetstid är den tid som används för arbete och den tid som arbetstagaren måste stå till arbetsgivarens förfogande på arbetsplatsen även om han eller hon inte arbetar. Enligt arbetstidslagen får den ordinarie arbetstiden vara högst åtta timmar per dygn och 40 timmar per vecka.

Arbetstiden avtalas i arbetsavtalet. Den vanligaste avtalade ordinarie arbetstiden i Finland är 7,5 timmar per dygn och 37,5 timmar per vecka.  Lagen kräver att arbetsgivaren följer arbetstimmarna och ersättningarna som utbetalats för dessa.

Mot ett mer dynamiskt arbetsliv

Största delen av expertarbetet är inte längre bundet till tid och rum. Arbetet utförs på fler än ett ställe, mobilt och rörligt. Arbetsdagen är inte nödvändigtvis en sammanhängande tidsperiod, utan den kan omfatta flera arbetspass av olika längd.

För många experter är flexibilitet i fråga om arbetstiderna en av de viktigaste faktorerna i arbetslivet. Möjligheten att påverka den egna arbetstiden betraktas som en viktig faktor som förbättrar arbetshälsan. Flexibla arbetstider kan vara en konkurrensfördel i kampen om de bästa arbetstagarna och experterna. Flexibilitet efterlyses också på platsen där arbetet utförs och i arbetssättet.

Många vägar till flexibilitet

Arbetstiderna kan göras flexibla på många olika sätt.  Det vanligaste sättet är flexibel arbetstid som betyder att arbetstagaren inom vissa gränser själv kan bestämma när arbetet börjar och slutar. Även distansarbete, arbete som utförs någon annanstans än på arbetsplatsen, har ökat kraftigt under de senaste åren. På arbetsplatserna kan man också inrätta en arbetstidsbank där arbetstagaren kan spara eller låna arbetstid, intjänad ledighet eller penningmässiga förmåner som omvandlats till ledighet.