Flexibel arbetstid

Med flexibel arbetstid avses ett sådant arrangemang där arbetstagaren inom överenskomna gränser själv kan bestämma när arbetsdagen börjar och slutar. Arbetsgivaren kan alltså inte tvinga en arbetstagare att tillämpa flexibel arbetstid. Största delen av de högre tjänstemännen har flexibel arbetstid.

Ibruktagandet förutsätter ett avtal

För att kunna ta i bruk flexibel arbetstid krävs ett avtal mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. I avtalet kommer parterna överens om den fasta arbetstiden på arbetsplatsen, dvs. den tid då alla arbetstagare ska befinna sig på arbetsplatsen. Dessutom avtalas flexramen för arbetet. Den kan vara högst tre timmar. Det är också viktigt att avtala om hur vilopauserna placeras och om de maximala över- och underskridningarna av den ordinarie arbetstiden. Flexsaldot får vara högst 40 timmar (+40 eller -40 timmar).

Arbetsgivaren och arbetstagaren kan också avtala om att överskridningar av arbetstiden omvandlas till ledighet som arbetstagaren får ta ut. Övertidsarbete ska ersättas i enlighet med arbetstidslagen även i systemet med flexibel arbetstid. Flexibel arbetstid möjliggör kort flexibilitet både i början och i slutet av arbetsdagen men utesluter inte övertid. Som tilläggs- och övertidsarbete räknas arbete som utförs på arbetsgivarens order utöver den ordinarie arbetstiden som arbetstidslagen fastställer.

Arbetstidslagen innehåller inga bestämmelser om hur övertidsarbete bestäms när flexibel arbetstid tillämpas. Därför är det bra att komma överens om hur övertidsarbetet beräknas när flexibel arbetstid tas i bruk.