Sparad ledighet

Arbetstagaren kan spara en del av sin semester och ta ut den vid en senare tidpunkt. Arbetsgivaren och arbetstagaren kan avtala om att den del av semestern som överstiger 18 dagar tas ut som sparad ledighet. Om ett avtal om sparande av semester inte kan nås har arbetstagaren rätt att spara den del av semestern som överstiger 24 dagar om inte detta medför betydande olägenhet för produktions- eller serviceverksamheten på arbetsplatsen.

Utan ett vägande skäl kan arbetsgivaren alltså inte förbjuda arbetstagaren att spara semesterdagar. I praktiken innebär detta vanligen att högst sex dagar årligen av den så kallade fulla semestern (30 dagar) kan sparas på arbetstagarens beslut och högst 12 dagar genom att avtala med arbetsgivaren.  Om arbetstagaren har bättre semesterförmåner än vad som förutsätts i semesterlagen kan antalet dagar som sparas vara större.

Eftersom det totala antalet sparade semesterdagar inte är begränsat kan du spara semesterdagar varje år om du vill. Förutom semesterdagar kan arbetsgivaren och arbetstagaren också avtala om att kombinera ledighet som ges som ersättning för tilläggs- och övertidsarbete med den sparade ledigheten. Arbetstagaren får använda sparad ledighet för vilket ändamål som helst.

När behövs avtal?

Arbetsgivaren och arbetstagaren ska förhandla om sparandet av semester och hur många semesterdagar som sparas senast när de diskuterar tidpunkten för semestern. Om det inte finns ett vägande hinder för att spara semester kan arbetsgivaren inte förbjuda sparandet av semester för de sex dagar som arbetstagaren får bestämma om.  Om ett avtal inte kan nås ska arbetstagaren ges den sparade ledigheten vid den tidpunkt som han eller hon meddelat, dock tidigast under följande semesterperiod. Då ska tidpunkten meddelas minst fyra månader på förhand. Under sparad ledighet betalas normal semesterlön till arbetstagaren. Den fastställs enligt den lön som arbetstagaren får vid den tidpunkt när den sparade ledigheten tas ut.