Utbildning stöder en arbetslös ekonom

Arbetslösheten bland högutbildade har under de senaste åren ökat betydligt snabbare än arbetslösheten i genomsnitt. Enligt arbets- och näringsministeriet har antalet högutbildade arbetslösa arbetssökande ökat med 30,5 procent mellan oktober 2013 och oktober 2016, medan det totala antalet arbetslösa arbetssökande under samma period ökade med 14,8 procent.  Arbetslösheten har ökat bland personer med ekonomisk utbildning på samma sätt som bland andra högutbildade. Samtidigt som antalet arbetslösa har ökat har också arbetslöshetsperioderna blivit längre.

Tuomas Viskari undersökte i år arbetslösheten bland Finlands Ekonomers medlemmar med hjälp av en enkätundersökning vars mål var att undersöka särdragen i medlemmarnas arbetslöshet. Ett annat mål var att hitta förklaringar till att arbetslöshetsperioderna blivit längre. Enkäten besvarades av 1 186 medlemmar som hade varit arbetslösa i något skede under perioden 2011–2016.

Arbetslösheten bland Finlands Ekonomers medlemmar verkar vara något polariserad. Å ena sidan har en mycket stor del av de arbetslösa medlemmarna fått arbete ganska snabbt efter att de blivit arbetslösa. Nästan hälften av arbetslöshetsperioderna har varit kortare än sex månader. Samtidigt har dock den genomsnittliga arbetslöshetsperioden blivit längre och antalet långtidsarbetslösa har ökat. Bland de arbetslösa finns en grupp som drabbats av ihållande långtidsarbetslöshet i och med att de varit arbetslösa i mer än två år. Förutom att arbetslösheten har ökat kvantitativt gav undersökningen också vid handen att det finns andra små tecken på att ekonomernas arbetsmarknad har blivit osäkrare.  Det verkar till exempel som om det i slutet av granskningsperioden inte längre var lika lätt att få arbete på nytt efter att en tidsbestämd anställning upphört som det var i början av granskningsperioden. 

Oavsett ur vilken synvinkel detta betraktas är utbildning en väsentlig faktor för att ekonomerna ska få arbete. Utbildning under arbetslöshetsperioden verkar förebygga en förlängd arbetslöshet. Respondenterna upplever själva utbildningen som nyttig och de arbetslösa medlemmarna är villiga att främja sin sysselsättning genom att utbilda sig. Utbildning jämnade till exempel ut den könsrelaterade skillnaden i fråga om arbetslöshetens längd, dvs. kvinnornas kortare arbetslöshetsperioder förklaras delvis av att kvinnorna oftare än männen deltar i utbildning under arbetslöshetsperioden. Motsvarande verkningar kunde inte observeras beträffande användningen av andra tjänster under arbetslöshetsperioden. Utbildningen verkar allt som allt vara den viktigaste frågan som Finlands Ekonomer bör beakta när det gäller tjänster för arbetslösa medlemmar och intressebevakningen.

Förutom frivillig utbildning upplevde respondenterna själva att det nyttigaste med tanke på att få arbete var stödet från de egna nätverken och därefter enskilda sysselsättningsfrämjande tjänster och fackorganisationens tjänster. Minst nytta sade sig respondenterna ha fått av TE-byråernas tjänster och andra myndighetstjänster, men även här bedömdes utbildningen som den nyttigaste tjänsten i sin grupp. I detta sammanhang vore det nödvändigt att fundera över hur arbetslösa medlemmar kunde få tillgång till de nyttigaste tjänsterna och hur detta kunde främjas även i samarbete med TE-byrån.

Största delen av respondenterna förhöll sig relativt positiva och tillitsfulla till socialskyddet för arbetslösa och var nöjda med hur utkomstskyddet för arbetslösa är ordnat. Det fanns dock också ett relativt stort antal som i synnerhet kritiserade utkomstskyddet för att vara byråkratiskt och komplicerat. Respondenterna förhöll sig synnerligen kritiska till olika sätt att försämra utkomstskyddet för arbetslösa, till exempel till maximilängden på inkomstrelaterad dagpenning och åtstramningarna beträffande skyldigheten att ta emot arbete.

På det hela taget får vi en ganska typisk bild av arbetslösheten bland ekonomer. Arbetslösheten börjar vanligen med att arbetsgivaren säger upp arbetstagaren eller till följd av att en tidsbestämd anställning upphör. Arbetslösheten upphör när personen anställs av en annan arbetsgivare, för det mesta för ett tillsvidare anställningsförhållande.  Andra sätt att få arbete var mycket sällsynta. Endast cirka tre procent av dem som fått arbete hade till exempel blivit företagare. I ljuset av detta är det intressant att fler än var tredje medlem som fortfarande är arbetslösa skulle vara beredda att starta eget, vilket väcker frågan om vad som hindrar företagande.

Under den allra senaste tiden ökar arbetslösheten bland högutbildade inte längre i samma takt, men den har ännu inte helt stannat av. Hur situationen förändras i framtiden återstår att se, men det är sannolikt att en högre arbetslöshetsprocent bland högutbildade och även personer med ekonomisk utbildning är ett bestående fenomen. Även i intressebevakningen och tjänsteutbudet är det viktigt att i högre grad än tidigare betona dessa frågor som en del av ekonomernas karriär.

Läs hela rapporten (på finska)