Bra undervisning - Finns den?

Grundproblemet vid universiteten är att universitetets lärare traditionellt har haft rättighet att forska men skyldighet att undervisa, kristalliserar Finlands Ekonomförbund SEFEs utbildningspolitiska ombudsman Eeva Salmenpohja.

"Ofta krävs det ingen pedagogisk kunskap av lärarna. Det enda som kvalificerar till en akademisk karriär är antalet vetenskapliga publikationer. Satsningar på undervisningsarbetet kan även medföra en risk när man bygger upp sin akademiska CV, eftersom undervisning inte alltid värderas så högt i en akademisk karriär", resonerar Salmenpohja.

Mottagaren av SEFEs undervisningspris år 2011, docent, forskardoktor Annika Tidström vid Institutionen för ledarskap vid Vasa universitet, känner till problemet. Det är sist och slutligen studerandena som genom sina färdiga examina finansierar en stor del universitetens verksamhet, anser hon.

" Jag ser det på det viset att universitet är också studerande, inte bara forskare. Om vi har motiverade och bra studerande, kan vi också få motiverade och bra forskarstuderande."

Därför är det viktigt att satsa på undervisningen, säger Tidström. Undervisningen och studerandena har gett henne mycket även som forskare fast hon själv anser sig att vara en "lärartyp".

"Vi lär oss tillsammans. Jag brukar ställa frågor till studerandena, och deras synpunkter har hjälpt mig i mitt forskningsarbete. Det beror till stor del på vilken syn man har på studerande."

 

Det lönar sig att satsa på undervisning

Tidström har satsat på sin undervisning. SEFEs undervisningspris fick hon för den kandidatavhandlingsprocess som hon har utvecklat samt för sin kurs "Tavoitteena opinnäyte".

Tidström har fått utmärkta vitsord för sin kurs av studerandena, dvs. högst möjliga medeltal fem. Vasa ekonomistuderandes förening Warrantti rf:s utbildningspolitiska ansvarsperson Johanna Viitanen hörde bara positiva kommentarer om Tidströms kurs av andra studerande. Då föddes idén att föreslå Tidströms kurs och modell för undervisningspriset.

"Det är bra för studerande att i god tid veta tidtabellen för sin kandidatavhandling. Då är både studerande och lärare motiverade. Man måste förstås samtidigt ta hänsyn till studerandenas livssituation", säger Viitanen.

Tidström berättar att hon utvecklade kandidatavhandlingsprocessen och kursen av två huvudsakliga orsaker.

Eftersom kandidatavhandlingen är den första akademiska avhandlingen för studerande väcker den ofta starka känslor. Då behovs det stöd och en uppmuntrande atmosfär. För det andra behövs det systematik i avhandlingsprocessen med tanke på bl.a. delmål och tidtabeller.

I kandidatprocessen har studerandena ca fyra månader på sig att göra sin avhandling. Antalet färdiga kandidatavhandlingar har ökat efter att Institutionen för ledarskap vid Vasa universitet tog i bruk Tidströms modell.

Under kursen får studerandena också tips för magistersavhandlingen. Man går tillsammans igenom gradu-avhandlingens struktur och innehåll.

"Tanken är att studerandena fortsätter med samma ämnen i gradun", berättar Tidström.

En orsak till att undervisningspriset gick just till Tidström var att hennes studerandeorienterade handledning och innovativa förfaringssätt kan tas som modell och utgöra exempel för alla universitet. Andra enheter och universitet är redan intresserade av att ta modellen i bruk.

Det är viktigt att inom universiteten och enheterna ge bra förutsättningar för lärare att utveckla undervisningen, konstaterar Salmenpohja.