Finlands Ekonomernas syn på reformen av pensionssystemet

Finlands Ekonomer anser att den viktigaste åtgärden för att få ett hållbart pensionssystem är att öka mängden arbete som utförs och arbetets produktivitet i det finländska samhället. Beträffande finansieringen av systemet är även antalet arbetstimmar och sysselsättningsgraden viktiga, inte enbart längden på individens karriär.

Därför är det viktigt att skapa nya arbetsplatser och göra det lättare att arbeta och låta utföra arbete. Kostnaderna som pensionsavgifterna föranleder ska tyglas och de får inte bli större än den nivå som överenskommits för 2016. Finansieringstrycket som gäller pensionssystemet kan lindras även genom att tygla kostnaderna för förvaltning av pensionssystemet och för investeringsverksamhet.

Vi stöder förslaget att höja åldersgränserna för ålderspension med åtminstone två år. Detta är dock inte en tillräcklig åtgärd för att höja den verkliga pensionsåldern.  Av dem som gick i ålderspension 2011 pensionerades över hälften på annat sätt än direkt från förvärvsarbetet. Därför är det viktigt att fästa uppmärksamhet vid tidsperioden före ålderspensionen och vid åtgärder som hjälper arbetstagarna att orka i arbetet.

Finlands Ekonomernas synpunkter i pensionsfrågan:

Pensionssystemets hållbarhet säkras bäst genom att öka mängden arbete som utförs och arbetets produktivitet. Detta förutsätter att karriärerna förlängs och att arbetsmängden ökas under karriärern

  • Den undre gränsen för ålderspension måste höjas till minst 65 år.
  • En flexibel pensionsålder bevaras så att den övre åldersgränsen är minst 70 år.
  • Anställningstiden förlängs och sysselsättningsgraden förbättras genom att satsa på arbetslivets kvalitet och på förmåner och tjänster som främjar förlängningen av arbetskarriären.

Det ska vara ekonomiskt lönsamt att stanna kvar i arbetslivet:

  • En högre bonustillväxt på 4,5 procent bevaras och utvidgas till att omfatta även arbete som en person utför efter att den övre åldersgränsen för ålderspension har överskridits.
  • Livstidsindexet bevaras.            

Storleken på arbetspensionsavgifterna ska begränsas så att det inte blir svårare än nu att arbeta och låta utföra arbetet

  • Arbetspensionsavgifterna kan höjas endast till den nivå som överenskommits för 2016 (24,4 procent). Därefter täcks ett eventuellt anpassningsbehov i första hand genom att förlänga karriärerna och i sista hand genom att ändra nivån på pensionerna.
  • Pensionsfondernas buffertar används för att tillgodose anpassningsbehovet.
  • Kostnadstrycket beträffande pensionssystemet utjämnas också genom att förnya förvaltningen av pensionssystemet.
  • För att optimera verkställighetskostnaderna för pensioner och investeringsintäkterna förenklas förvaltningen av pensionssystemet och modellen med en pensionsförsäkrare införs

Beskattningen av pensionsinkomst jämkas

  • Tilläggsskatten på 6 procent för den del som överstiger pensionsinkomstgränsen 45 000 euro slopas.

Möjligheterna till företagande på deltid främjas med hjälp av företagarens pensionsförsäkring

  • Deltidsföretagare som samtidigt har ArPL-försäkrad arbetsinkomst befrias från skyldigheten att teckna en parallell företagarpensionsförsäkring.

Ett givande och hållbart arbetsliv kräver förändringar

  • För att kunna garantera en så hög sysselsättningsgrad som möjligt krävs ändringar i pensionssystemet men även kvalitativa reformer i arbetslivet, tjänsterna och förmånerna så att vi kan förebygga onödiga avbrott i arbetskarriären och förhindra att karriären upphör i förtid.

Återgången till arbetet efter olika frånvaroperioder underlättas

  • Vid återgången till arbetet efter moderskaps-, faderskaps- eller föräldraledighet ska anställningen säkras med efterskydd.
  • Möjligheterna till deltidsarbete ska förbättras i situationer där detta främjar återgången till arbetet eller förebygger utträde ur arbetslivet/avbrott i karriären.
  • Återgång till arbetet under perioder med arbetsoförmåga måste främjas systematiskt på arbetsplatserna och åtgärder som till exempel experiment med återgång till arbetet måste utnyttjas.
  • För att underlätta återgången till arbetet sänks invaliditetskravet från nuvarande 40 procent till 30 procent för deltidssjukpenning och deltidsarbetsoförmögenhetspension.
  • Folkpensionsanstaltens andel av finansieringen av mentalvårdsrehabilitering (psykoterapirehabilitering) utökas.

Arbetshälsa och arbetsmotivation främjas

  • Arbetsmarknadsparterna ordnar gemensam utbildning i arbetshälsa både för arbetsgivar- och arbetstagarpartens arbetarskyddspersonal. Målet är att hitta de bästa åtgärderna som främjar arbetsmotivationen och arbetshälsan på arbetsplatserna.
  • Företagshälsovården ska börja satsa på att förebygga arbetsrelaterade hälsorisker och ta i bruk modeller för stöd i tidigt skede på arbetsplatserna. Det är särskilt viktigt att utveckla beredskap att identifiera risker med arbetets belastning samt arbetsrelaterade hot mot den psykiska hälsan.
  • Ibruktagningen av flexibel arbetstidspraxis främjas genom avtal och i den mån det är möjligt med lagstadgade medel.

Arbetstagarnas möjligheter att under karriären utveckla och upprätthålla sin konkurrenskraft på arbetsmarknaden förbättras

  • Arbetskraftstjänsterna och förmånssystemet ska utvecklas så att de främjar frivillig utbildning även under arbetslöshetsperioder.
  • Långsiktiga investeringar i kompetensutveckling främjas genom att skapa en trepunktsmodell för finansiering av vidareutbildning (t.ex. utbildningskonto).

Bakgrundsinformation om pensionsriktlinjerna

Pensionsstatistik över ekonomer:

  • 28,3 procent av Finlands Ekonomernas medlemmar är över 55 år.
  • Antalet medlemmar som är 63–68 år beräknas öka med cirka 72 procent före 2022.
  • 60,2 procent av medlemmarna i åldern 55–59 år och 36,2 procent av medlemmarna i åldern 60–64 år är i arbetslivet.  Av medlemmar över 65 år är denna andel cirka 3 procent.

Pensionsskyddscentralens bedömningar

  • Pensionsskyddscentralen har uppskattat att den hållbara nivån på pensionsavgifterna skulle vara 25,6 procent. I beräkningarna har det antagits att den verkliga pensionsåldern stiger till 61,5 år före 2025. Om vi med andra ord når den eftersträvade pensionsåldern 62,4 år kan vi kontrollera trycket att höja arbetspensionsavgifterna.
  • År 2011 hade högre tjänstemän som gick i ålderspension i genomsnitt en arbetskarriär på 38 år bakom sig.
  • År 2011 hade högre tjänstemän som gick i ålderspension gick 31 procent i ålderspension på annat sätt än direkt från förvärvsarbetet. 13 procent hade varit deltidspensionerade före pensioneringen.
  • Enligt Pensionsskyddscentralens utredning var antalet personer som gick i ålderspension och hade en arbetskarriär på 45 år eller mer 3410 st. 2011 (x procent av alla som gick i pension). Dessa fördelades kumulativt på följande sätt: under 63 år 2 procent, 63 år 33 procent, 64 år 60 procent, 65 år 85 procent, över 65 år 100 procent.
  • Av alla som gick i ålderspension 2011 hade 55 procent en karriär på över 40 år.

**

Källor: Pensionsskyddscentralens långtidsprognos (PTS)
Järnefelt, Nivalainen, Salokangas, Uusitaloa (2014): Sosioekonomiset erot – työurat, eläkkeelle siirtyminen ja eläkejärjestelmä

Ta kontakt

Arbetsmakrnadssdirektör

Riku Salokannel

tfn +35840 724 9566

riku.salokannel@ekonomit.fi

Ombudsmän på intressebevakningen

tfn +358201299299 (växel)

Ta kontakt

Ombudsman

Tuomas Viskari

tfn +358400 4582 36

tuomas.viskari@ekonomit.fi